Ursäkta kyparn det är en fena i min soppa

Har ägnat veckan åt att vara sjuk så här långt så veckans mattestinlägg får lov att handla om en av rätterna vi fick serverade på det bröllop som vi var på i lördags. Och eftersom det är en ganska kontroversiell rätt så blir det lite bakgrund och dylikt om den också.

Det rör sig om Hajfenssoppa. Enligt en av Lindas kollegor som satt vid vårt bord under bröllopet så räknas Hajfenssoppa som en av "The Big Four" (eller möjligtvis Five), vilket är fyra/fem huvudingredienser som räknas som lite extra lyxiga. Och anledningen till lyxstämpeln är att samtliga medlemmar av listan är, eller var, väldigt svåra att få tag på och väldigt svåra att tillaga på ett bra sätt eftersom de i grund och botten är antingen helt menlösa eller direkt äckliga.

Begreppet Big Four/Five verkar däremot inte vara helt etablerat, iaf inte på Internet där man mest får upp storbanker, universitet eller topplag i olika fotbollsligor. Men en wikipedialista över kantonesiska delikatesser ger iaf en hint om att de övriga ingredienserna är havsöra, manet, sjögurka och fågelbo. Och det stämmer nog ganska bra med vad jag och Linda minns att kollegan sa, och jag tror att även havsöra, sjögurka och fågelbo serverades på bröllopet men det är något oklart.

Så varför är då Hajfenssoppa något kontroversiellt? Ptja, det handlar framförallt om två anledningar. Den ena är att det finns en hel hög med rapporter som pekar på att havens ekosystem håller på/kommer bli rätt uppfuckade eftersom hajen är ett av havets viktigaste rovdjur. Och när Kinas medelklass växer så växer även efterfrågan på lyx i form av t.ex. Hajfenssoppa. Den andra anledningen handlar om själva metoden vid jakten. Det råder nämligen ingen större efterfrågan på haj i allmänhet så jägarna/fiskarna plockar helt enkelt upp hajarna, skär av fenorna och slänger tillbaka hajarna till deras, inte speciellt lovande, öde.

De där anledningarna (samt ryktet om att det inte är något speciellt gott) har iaf varit anledning nog för att jag inte har känt någon lust att beställa Hajfenssoppa själv, men nu serverades den alltså som en rätt på ett bröllop som vi var på och då fick jag väl ta seden dit den kommer och passa på att smaka på det hela.

Efter mitt orerande hittills kanske det inte kommer som någon överraskning att jag inte var speciellt imponerad av det hela. Jag förstår verkligen att det behövs en riktigt grym kock eller mad skillz i allmänhet för att tillaga rätten, och nu vet jag inte om stället där bröllopet hölls hade en medioker eller duktig kock men oavsett så smakade det mest som sån där nudelsoppa som studenter köper för 3 spänn på Lidl. Minus nudlar, plus lite allmänt havsjidder och några geleaktiga fenbitar som smakar absolut ingenting alls.

Betyget blir två onödigt mördade hajar av fem möjliga. Och det är bara för att det var inkluderat i middagen, hade jag varit på ett lyxställe och betalt massa pengar för bara den soppan hade betyget blivit en överkryssad mördad haj av fem möjliga.

Med andra ord, ge fan i att beställa Hajfenssoppa!

Veckans test

Nu är det dags för del två i serien En i veckan. Den här gången är det lite annorlunda på flera sätt. För det första så dedicerar jag en hel lunch till testet istället för att bara ta ett snack som jag inte behöver äta upp. Och för det andra så är det inte så spontant utan något som jag funderat på att testa i någon vecka nu.

Det rör sig mina damer och herrar om rätten Spya på Ris.

Rätten har jag sett i det bås som säljer mat från Macau i food courten i vår lokala galleria. Där säljer de den med ett namn som mer beskriver ingredienserna istället för utseendet, och då heter den "Fried Prawns With Scrambled Egg /w Rice" eller något liknande.

Det är lite den kombinationen av saker jag gillar (ris, räkor och ägg) tillsammans med det tämligen vedervärdiga utseendet som har fått mig att fundera på att beställa rätten från första gången jag såg den. Och idag var det alltså dags.

Förvånansvärt nog så fungerade faktiskt kombinationen hyfsat! Det var väl ingen större kulinarisk upplevelse, men jag tryckte i mig det hela med god min och smaklökar som inte gjorde någon som helst ansatts till att protestera. Det kan ju tilläggas att jag adderade en kraftig dos av den egna kryddan hunger, men även om man tar med det i beräkningen skulle jag nog säga att betyget blir en ganska stabil trea (av fem).

En i veckan

Jag har lite som mål under min tid här ett åtminstone en gång i veckan testa någonting nytt som jag inte har en aning om hur det kommer att smaka. I premiären (om man bortser från den lilla utsvävningen som Linda beskrev i sin blogg) blir det den här lilla påsen som inhandlades i en snacksbutik i vår lokala galleria.

Inför testet är förhoppningarna väldigt blandade. Jag gillar oftast bläckfisk och jag gillar starka saker. Men det ser inte speciellt aptitligt ut.

Tyvärr visar det sig att farhågorna mot utseendet var befogat i det här fallet. Det smakade inte alls bra. Det kryddiga lyckades dölja smaken och få en att bortse från konsistensen ett tag. Men tyvärr gjorde konsistensen att man var tvungen att tugga på det tills det mest bara smakade gammal torr bläckfisk (CHOCKEN!). Eftersmaken var ingen höjdare heller.

Alarmaaaaaaaa (duuu-du-du-du-du-duuu...)

Igår satt jag hemma i lugn och ro och pillade med saker som nördar brukar pilla med när de är ensamma (nej inte det/den...) när något som jag förmodade var brandlarmet började låta ute i trapphuset. Lite drygt tänker jag då vår lägenhet är på 33e våningen så det är inte direkt bara att gå och lite snabbt. Men efter typ fem sekunder slutar det larma. Soft.

Två-tre minuter senare var det dags igen däremot, återigen i typ fem sekunder. Nu börjar jag känna lite att det vore rätt trist att brinna inne och dö, men det känns ändå inte direkt som ett riktigt larm, och jag hör grannarna i sina lägenheter men ingen verkar vara på väg ut. Jag kollar lite i pärmen vi fått om hur det här huset funkar. Där står det inte så mycket mer än att det är brandövningar då och då.

Efter tre-fyra intervaller med larm till så tar jag med mig mitt och Lindas pass och går ut. Hissarna går för fullt och jag överväger ett tag om jag helt enkelt ska åka ner till receptionen, men önskan om att slippa bli något slags bevis på Darwins teorier så bestämmer jag mig för att det väl är lika bra att gå i trapporna ned.

Men eftersom det här är ett 60-våningshus så har de inte bemödat sig med att bygga några trappor som man kan använda om det inte är en utrymning, och 33e våningen råkar vara den första våningen ovanför den så kallade refuge-våningen till vilken man måste öppna en dörr som toktjuter om man ska vidare. Efter en tids funderande på Darwin och Lena Edvardsson så bestämmer jag mig för att köra hårt och öppnar dörren, och försämrar min hörsel med ca 13% (på en höft alltså). Sen måste jag givetvis öppna ytterligare en sådan dörr direkt för att komma in i nästa trapphus där jag kan knata ner de sista 32 våningarna.

Nu står endast en dörr från mig och räddningen! Givetvis är det också en alarmdörr så jag väntar lite och ser om det skulle vara så att någon annan i huset har kommit på att fly det förmodade icke existerande infernot. Efter en stunds väntande öppnar jag dörren och kommer ut och ser en vakt (det går ett par stycken runt i det här området hela tiden) som kommer fram till mig och undrar varför i hela fridens namn jag gick i utrymingstrapphuset. Jag sa något om att brandlarmet gick och att jag trodde man skulle utrymma då. Men tydligen så testade de bara själva larmet. Det var alltså inte ens en riktig brandövning utan endast test av larmen.

Jag försökte fråga lite om hur man kan veta att det är det som händer och hur ofta de gör det men blev bara hänvisad till receptionen. Och där fick jag inte heller några direkt svar, utan fick bara veta att de skulle göra samma sak i grannhusen under veckan. Tack då.

Irritationen över det blev inte mindre av att larmet från den närmaste larmdörren hördes in till lägenheten i ca 45 minuter till från att jag hade kommit tillbaka in. Och det mest irriterande är att jag inte alls vet vad jag borde ha lärt mig av hela grejen. Bah!