Sidor

Alarmaaaaaaaa (duuu-du-du-du-du-duuu...)

Igår satt jag hemma i lugn och ro och pillade med saker som nördar brukar pilla med när de är ensamma (nej inte det/den...) när något som jag förmodade var brandlarmet började låta ute i trapphuset. Lite drygt tänker jag då vår lägenhet är på 33e våningen så det är inte direkt bara att gå och lite snabbt. Men efter typ fem sekunder slutar det larma. Soft.

Två-tre minuter senare var det dags igen däremot, återigen i typ fem sekunder. Nu börjar jag känna lite att det vore rätt trist att brinna inne och dö, men det känns ändå inte direkt som ett riktigt larm, och jag hör grannarna i sina lägenheter men ingen verkar vara på väg ut. Jag kollar lite i pärmen vi fått om hur det här huset funkar. Där står det inte så mycket mer än att det är brandövningar då och då.

Efter tre-fyra intervaller med larm till så tar jag med mig mitt och Lindas pass och går ut. Hissarna går för fullt och jag överväger ett tag om jag helt enkelt ska åka ner till receptionen, men önskan om att slippa bli något slags bevis på Darwins teorier så bestämmer jag mig för att det väl är lika bra att gå i trapporna ned.

Men eftersom det här är ett 60-våningshus så har de inte bemödat sig med att bygga några trappor som man kan använda om det inte är en utrymning, och 33e våningen råkar vara den första våningen ovanför den så kallade refuge-våningen till vilken man måste öppna en dörr som toktjuter om man ska vidare. Efter en tids funderande på Darwin och Lena Edvardsson så bestämmer jag mig för att köra hårt och öppnar dörren, och försämrar min hörsel med ca 13% (på en höft alltså). Sen måste jag givetvis öppna ytterligare en sådan dörr direkt för att komma in i nästa trapphus där jag kan knata ner de sista 32 våningarna.

Nu står endast en dörr från mig och räddningen! Givetvis är det också en alarmdörr så jag väntar lite och ser om det skulle vara så att någon annan i huset har kommit på att fly det förmodade icke existerande infernot. Efter en stunds väntande öppnar jag dörren och kommer ut och ser en vakt (det går ett par stycken runt i det här området hela tiden) som kommer fram till mig och undrar varför i hela fridens namn jag gick i utrymingstrapphuset. Jag sa något om att brandlarmet gick och att jag trodde man skulle utrymma då. Men tydligen så testade de bara själva larmet. Det var alltså inte ens en riktig brandövning utan endast test av larmen.

Jag försökte fråga lite om hur man kan veta att det är det som händer och hur ofta de gör det men blev bara hänvisad till receptionen. Och där fick jag inte heller några direkt svar, utan fick bara veta att de skulle göra samma sak i grannhusen under veckan. Tack då.

Irritationen över det blev inte mindre av att larmet från den närmaste larmdörren hördes in till lägenheten i ca 45 minuter till från att jag hade kommit tillbaka in. Och det mest irriterande är att jag inte alls vet vad jag borde ha lärt mig av hela grejen. Bah!

2 kommentarer:

anna sa...

Det finns ju en glasklar lärdom här: Gå inte på vredet!

Roger sa...

Fast inte riktigt va? Tänk om det hade varit minst en brandövning iaf då kanske de hade varit fett lacka om man tog hissen eller inte brydde sig om att gå ut...