För att inte bli tjock(are?)
Så har det blivit dags att springa marathon igen. 25 juli kan ni ju hålla tummarna för att jag inte dör nånstans i Golden Gate Park.
Jordbävning!
Det var inte "the big one" (som tydligen ska vara på väg enligt paranoida(?) människor här) men det var iaf den första jordbävningen här som jag kännt av. Inte särskilt dramatsikt, saker på bordet småvibrerade mest bara lite.
Det här med att tjäna pengar
Fredag:
Lördag: en iPod Nano för 150 bucks...
Det är ganska nice att inte vara student längre och ha en schysst inkomst istället.
- Ny väska
- Shorts
- T-shirt
- Solglasögon (för ca $60)
Lördag: en iPod Nano för 150 bucks...
Det är ganska nice att inte vara student längre och ha en schysst inkomst istället.
Action i helgen
I helgen ska de spela in värsta actionscenerna väldigt nära vår lägenhet. Får se om vi lyckas ta oss ut och se iaf den stora explosionen eller nått liknande coolt.
Två veckors recap
Jag har jobbat på, mitt exjobb har börjat få en fast form, så nu vet jag typ vad jag ska göra. Fantastiskt. I övrigt så kom Lindas föräldrar hit förra helgen. Det har varit St Patricks day vilket förflöt oväntat lugnt såvitt vi såg. Vi har varit på NHL-hockey och sett San Jose-Nashville, bilder på det kommer när jag får minneskortsläsaren jag har beställt.
Nu senaste helgen så tog vi en tur söderut längs Highway 1. Sjukt fint, tyvärr så blev det dimma och regn en bit inne i Big Sur innan vi stannade för natten. Morgonen efter så var det fint väder men galet blåsigt, då var vi och kollade på Hearst Castle, galet ställe. Man blev rätt sugen på att ha för mycket pengar för sitt eget bästa. Bilder från turen kommer någonstans så småningom.
För folk som tycker det är kul att köra bil kan jag verkligen rekomendera att köra ner den där vägen. Var som att åka bergochdalbana fast man styrde helt själv. Roligt!
Nu senaste helgen så tog vi en tur söderut längs Highway 1. Sjukt fint, tyvärr så blev det dimma och regn en bit inne i Big Sur innan vi stannade för natten. Morgonen efter så var det fint väder men galet blåsigt, då var vi och kollade på Hearst Castle, galet ställe. Man blev rätt sugen på att ha för mycket pengar för sitt eget bästa. Bilder från turen kommer någonstans så småningom.
För folk som tycker det är kul att köra bil kan jag verkligen rekomendera att köra ner den där vägen. Var som att åka bergochdalbana fast man styrde helt själv. Roligt!
Tragik
I morse var jag och skulle ordna mig själv ett Social Security Number. För att göra det så ska man fylla i en oväntad kort blankett så jag hade lite förhoppningar att det skulle vara en smärtfri process. Yeah right. Underskatta aldrig segheten hos federala ställen här.
Jag fick en kölapp med bara ett par nummer före mig i min serie, det stod också en förväntad kötid på 28 minuter på lappen. Efter tio minuter hade ungefär hälften av min kö ropats upp. Sen tog det stopp. Inte ett endaste nummer från min serie ropades upp på en timme. Till slut tog det 1,5 timme innan jag var därifrån.
Däremot var det inte kötiden som var det jobbiga med besöket. Snarare var det insikterna om hur tragiskt det är på botten i det amerikanska samhället, och hur många det är som befinner sig där. Kontoret var knökfullt i folk som inte direkt luktade hallon, inte hade hela kläder, inte hade tänder osv osv. Inte helt förvånande var det inte speciellt många vita där heller, ganska likt klientelet på Greyhoundresan förra veckan faktiskt.
Man får hoppas att alla de Changes som herr Obama har pratat så mycket om genomförs. De behövs verkligen.
Jag fick en kölapp med bara ett par nummer före mig i min serie, det stod också en förväntad kötid på 28 minuter på lappen. Efter tio minuter hade ungefär hälften av min kö ropats upp. Sen tog det stopp. Inte ett endaste nummer från min serie ropades upp på en timme. Till slut tog det 1,5 timme innan jag var därifrån.
Däremot var det inte kötiden som var det jobbiga med besöket. Snarare var det insikterna om hur tragiskt det är på botten i det amerikanska samhället, och hur många det är som befinner sig där. Kontoret var knökfullt i folk som inte direkt luktade hallon, inte hade hela kläder, inte hade tänder osv osv. Inte helt förvånande var det inte speciellt många vita där heller, ganska likt klientelet på Greyhoundresan förra veckan faktiskt.
Man får hoppas att alla de Changes som herr Obama har pratat så mycket om genomförs. De behövs verkligen.
Solitary
Fox Reality Channel har idag kört ett marathon av Solitary säsong 3. Har aldrig hört om den förrut, men det är en serie som jag faktiskt hoppas kommer till Sverige. Inget tjafsande och intrigmakande. Bara jobbiga störiga grejer som man ska uthärda i ensamhet. Bra shit.
Inte längre fast i Reno!
Jag älskar amtrak. Resan tillbaka till Reno gick lysande, tror vi fick en 15 minuters försening från Sacramento, men vi var ifatt när vi väl kom fram till Reno.
Väl där käkade vi buffé på Eldorado för fjärde gången på sju dagar. Sedan taxi till verkstaden, plockade upp bilen och brände ut från Reno för alltid. Hoppas jag.
Bilfärden hem gick också alldeles utmärkt, bilen verkade hur pigg och stabil som helst nu.
En teori till varför det gick så bra den här gången till skillnad från förra helgen är att vi inte blev förföljda av ett par gäss i Reno. Det blev vi förra helgen och vi blev väldigt mistänksamma mot dem, den här gången såg vi dem inte alls. Den observationen försvann lite i allt det kaos som uppstod.
En annan observation vi gjorde då och nu är skillnaden mellan hur staterna Kalifornien och Nevada mår. Kalifornien går just nu ofantligt dåligt ekonomiskt, har inte orkat kolla hur det går för Nevada, men när man kör över statsgränsen så kan man ana att Nevadas kasinon ger ett visst tillskott till kassan. Vägen blir på metern ofantligt mycket bättre, en behaglig omväxling från den taskigt skötta och snökedjeskadade vägen på cali-sidan av gränsen.
Väl där käkade vi buffé på Eldorado för fjärde gången på sju dagar. Sedan taxi till verkstaden, plockade upp bilen och brände ut från Reno för alltid. Hoppas jag.
Bilfärden hem gick också alldeles utmärkt, bilen verkade hur pigg och stabil som helst nu.
En teori till varför det gick så bra den här gången till skillnad från förra helgen är att vi inte blev förföljda av ett par gäss i Reno. Det blev vi förra helgen och vi blev väldigt mistänksamma mot dem, den här gången såg vi dem inte alls. Den observationen försvann lite i allt det kaos som uppstod.
En annan observation vi gjorde då och nu är skillnaden mellan hur staterna Kalifornien och Nevada mår. Kalifornien går just nu ofantligt dåligt ekonomiskt, har inte orkat kolla hur det går för Nevada, men när man kör över statsgränsen så kan man ana att Nevadas kasinon ger ett visst tillskott till kassan. Vägen blir på metern ofantligt mycket bättre, en behaglig omväxling från den taskigt skötta och snökedjeskadade vägen på cali-sidan av gränsen.
Postal
Nu är det dags för det obligatoriska gnället på bank- och lönesystemet här. Det är förvisso trevligt att man får sin lön varannan vecka istället för bara den 25e varje månad. Å andra sidan så ger det lite mer struktur på livet att veta när man kommer att få pengar.
Som det är nu så lämnar jag in en tidrapport efter två veckors jobbande, den skrivs på av min chef och lämnas till löneavdelningen. De tar sedan en godtyckligt lång tid mellan 1 och 5 dagar på sig att ge mig min lönecheck. En faktiskt check alltså. I papper.
Det här är förvisso ganska specifikt för just stället jag jobbar på, och det finns även så kallad Direct Deposit numera som jag antar är som systemet hemma. Men de kan inte köra det för mig eftersom jag är en temporär contractor (mitt tips är att de är för slöa för att sätta upp det)
Checken ska man sen ta med sig ner till sin bank. Man kan köra in den i en bankomat också, men jag har inte vågat göra det än då det varit lite strul med namnet på checken och namnet som står på mitt konto. Där knappas det och har sig, och jag har fått höra rykten om att de ska ha en policy på min bank att lönecheckar ska sättas in på en gång. Jag är således ganska noga med att säga att det är en paycheck och undrar vad holden ska bli. Det kan de inte svara på förrän allt är klart och de står med kvittot där det står. Jävligt moget. Och hittills har jag fått en veckas hold på mina pengar, det vill säga jag får $100 på en gång resten håller banken för sig själva en jävla vecka för att samla ränta.
Om det skulle vara så här varje gång, konsekvent och fint, skulle jag nog kunna acceptera det, men så är det givetvis inte. Linda var in en timme före mig och gjorde samma sak med sin check. Det var samma person som hjälpte henne, kassörskan kom till och med ihåg Linda och frågade om jag också var från Sverige. Linda fick ingen hold alls den här gången. Samma sak förra checken då fick jag en vecka och hon två dagar eller nått.
Nämnde jag för den delen att deras sätt att övertyga mig om att banken är säker är att visa mig en bild för mig när jag ska logga in. Det viktiga är att jag känner igen bilden och att rubriken till den är densamma som jag skrev in när jag loggade in första gången. Om jag inte gör det ska jag inte skriva in mitt lösenord till banken. Ett lösenord som inte får innehålla specialtecken.
Det är lätt att första myten/legenden om folk som bara inte pallar mer och går postal här.
Som det är nu så lämnar jag in en tidrapport efter två veckors jobbande, den skrivs på av min chef och lämnas till löneavdelningen. De tar sedan en godtyckligt lång tid mellan 1 och 5 dagar på sig att ge mig min lönecheck. En faktiskt check alltså. I papper.
Det här är förvisso ganska specifikt för just stället jag jobbar på, och det finns även så kallad Direct Deposit numera som jag antar är som systemet hemma. Men de kan inte köra det för mig eftersom jag är en temporär contractor (mitt tips är att de är för slöa för att sätta upp det)
Checken ska man sen ta med sig ner till sin bank. Man kan köra in den i en bankomat också, men jag har inte vågat göra det än då det varit lite strul med namnet på checken och namnet som står på mitt konto. Där knappas det och har sig, och jag har fått höra rykten om att de ska ha en policy på min bank att lönecheckar ska sättas in på en gång. Jag är således ganska noga med att säga att det är en paycheck och undrar vad holden ska bli. Det kan de inte svara på förrän allt är klart och de står med kvittot där det står. Jävligt moget. Och hittills har jag fått en veckas hold på mina pengar, det vill säga jag får $100 på en gång resten håller banken för sig själva en jävla vecka för att samla ränta.
Om det skulle vara så här varje gång, konsekvent och fint, skulle jag nog kunna acceptera det, men så är det givetvis inte. Linda var in en timme före mig och gjorde samma sak med sin check. Det var samma person som hjälpte henne, kassörskan kom till och med ihåg Linda och frågade om jag också var från Sverige. Linda fick ingen hold alls den här gången. Samma sak förra checken då fick jag en vecka och hon två dagar eller nått.
Nämnde jag för den delen att deras sätt att övertyga mig om att banken är säker är att visa mig en bild för mig när jag ska logga in. Det viktiga är att jag känner igen bilden och att rubriken till den är densamma som jag skrev in när jag loggade in första gången. Om jag inte gör det ska jag inte skriva in mitt lösenord till banken. Ett lösenord som inte får innehålla specialtecken.
Det är lätt att första myten/legenden om folk som bara inte pallar mer och går postal här.
Fast i Reno, del 5
Sagan fortsätter. Biljetter är nu bokade med Amtrak för att åka tillbaka till Reno på lördag morgon. Planen är att åka från SF kl 7 på morgonen över Bay Bridge till Emeryville där vi hoppar på ett tåg till Sacramento och där ska vi byta till buss över bergen. Framme 1.35 PM, plockar upp bilen och glider över bergen i lugn och ro. Så många steg som kan gå fel...
Linda har förövrigt också beskrivit vår resa, och bland annat beskrivit våra medpassagerare. Läs det om ni inte redan gjort det.
Linda har förövrigt också beskrivit vår resa, och bland annat beskrivit våra medpassagerare. Läs det om ni inte redan gjort det.
Fast i Reno, del 4
Efter worse så gick saker och ting till nånstans mellan ännu värre och helvete. Bussresan skulle ta fem timmar. Från 20.45 till 1.45, jobbigt men ok. Det gick givetvis åt skogen på en gång. Vi blev ungfär 45 minuter sena innan vi ens hade lämnat Reno. Utan någon som helst synbar anledning heller. Bussen dök upp, de radade upp oss och räknade hur många stand-by-resnärer de kunde ta med. Allt mer eller mindre på tid. Sen fick vi stå och vänta så i ca en halvtimme innan de släppte på oss på bussen. Under tiden stod personalen mest och pratade med varandra lite casual. En kvarts boarding och lite mer väntande så kom vi iaf iväg.
Nästa problem var givetvis att det var snö i bergen och vi fick stanna och sätta på snökedjor. Vädret gjorde också att chaffisen fick köra rätt mycket långsammare. Väl vid vårt första schemalagda stopp i Sacramento var vi två timmar sena. Här var det byte av chaffis och den avgående snubben avslutade med att berätta om de olika anslutningarna för de som skulle byta buss (och nu skulle få vänta i 4 timmar pga vår försening) och sen sa han att vi bara skulle stanna i ca femton minuter för att köra in lite tid.
En timme senare kom vi iväg. Då hade vi tvingats byta buss eftersom de inte kunde få in någon växel i bussjäveln. Tydligen var vi riktigt nära att fastna redan i bergen när de stannade och tog av snökedjorna, det var vi dock lyckligt ovetande om.
Efter det gick bussresandet hyfsat, vi kom fram till San Francisco strax efter fem på morgonen och var nöjda med att äntligen vara hemma och att vi snart skulle få sova. Som en avslutande pungspark så vägrade då givetvis taxin vi beställde att dyka upp och de ända två taxis som vi såg och försökte vinka in totalignorerade oss. Så till slut gick vi hem. Tio i sex skickade jag mail om att jag inte skulle komma in på jobbet förren efter lunch sen däckade jag.
Forsättning på det här äventyret kommer i helgen då vi på nått sätt ska ta oss tillbaka till Reno och hämta bilen. Kan inte direkt säga att jag ser fram emot det.
Nästa problem var givetvis att det var snö i bergen och vi fick stanna och sätta på snökedjor. Vädret gjorde också att chaffisen fick köra rätt mycket långsammare. Väl vid vårt första schemalagda stopp i Sacramento var vi två timmar sena. Här var det byte av chaffis och den avgående snubben avslutade med att berätta om de olika anslutningarna för de som skulle byta buss (och nu skulle få vänta i 4 timmar pga vår försening) och sen sa han att vi bara skulle stanna i ca femton minuter för att köra in lite tid.
En timme senare kom vi iväg. Då hade vi tvingats byta buss eftersom de inte kunde få in någon växel i bussjäveln. Tydligen var vi riktigt nära att fastna redan i bergen när de stannade och tog av snökedjorna, det var vi dock lyckligt ovetande om.
Efter det gick bussresandet hyfsat, vi kom fram till San Francisco strax efter fem på morgonen och var nöjda med att äntligen vara hemma och att vi snart skulle få sova. Som en avslutande pungspark så vägrade då givetvis taxin vi beställde att dyka upp och de ända två taxis som vi såg och försökte vinka in totalignorerade oss. Så till slut gick vi hem. Tio i sex skickade jag mail om att jag inte skulle komma in på jobbet förren efter lunch sen däckade jag.
Forsättning på det här äventyret kommer i helgen då vi på nått sätt ska ta oss tillbaka till Reno och hämta bilen. Kan inte direkt säga att jag ser fram emot det.
Fast i Reno, del 3
Jaha, saker går bara från bad till worse här. Bilen blir inte klar förren på torsdag-fredag nångång. Det betyder dock inte att vi tänker häcka kvar i den här hålan. Har just bokat in oss på en Greyhound som åker om några timmar. Känns som ett ganska risigt sätt att åka, men det var typ ända sättet att åka hem idag. Håll tummarna för att vi inte fastnar i bergen eller lackar ur på nån luffare på bussen och gör nått dummt.
Fett less...
Fett less...
Fast i Reno
Har jobbat rätt mycket på sistone och på kvällarna har jag fastnat i Stieg Larsson, således har det blivit ganska tunnt med bloggposter. Men nu har jag tid. Vi är nämligen fast i Reno.
Det hela började med att vi tänkte åka nånstanns under helgen, planen var först Redwood National Park, men då vädret verkade var lite halv-dassigt där så bestämde vi oss lite impulsivt att dra till Reno istället och se hur osmakligt folket i The Biggest Little City in the World är.
Så vi drog hit efter att vi spelat fotbollsmatch på fredagen och kom fram en stund efter midnatt och checkade in på Peppermill. Helt ok, vi gamblade och åt på lördagen och såg större delen av Reno, det är inte så jävla mycket att se direkt.
Söndagen skulle vi bara checka ut, äta frukost och dra hem. Två av tre gick bra, det sista gick bra i typ 10 minuter innan temperaturlampan på instrumentpanelen börjar blinka. Tack och lov hade vi inte kommit upp i bergen än. Stannade och kollade lite under huven och insåg att det var nått som läckte ut på undersidan.
Vi puttrade upp till en mack och var förvirrade i ett par minuter innan jag lånade telefon och fick tips på bilmekaniker som hade söndagsöppet av den väldigt trevliga mackpersonalen. Efter en stund fick vi bärgning beställd. En timmes väntan senare kom en tjock snubbe i shorts och t-shirt och en fet bärgningsbil och tog med oss. Han visade sig vara väldigt trevlig på vägen till verkstaden.
Där var de också väldigt trevliga och hade avtal som gjorde att bärgningen läggs till räkningen hos dem sen, dessutom kostade det bara $39, USA är tydligen ett rätt bra land att få bilservice på.
Dock hade de inte delarna de behövde för att fixa vår vattenpump samt oljefiltret som också verkade ha pajat av nått tryck från pumpen. Så nu är vi fast i Reno i natt medan vi väntar på att de ska fixa delarna imorgon, lät som det skulle gå bra. Reno är inte riktigt staden man vill vara i överdrivet länge så jag hoppas verkligen allt löser sig imorgon.
Det hela började med att vi tänkte åka nånstanns under helgen, planen var först Redwood National Park, men då vädret verkade var lite halv-dassigt där så bestämde vi oss lite impulsivt att dra till Reno istället och se hur osmakligt folket i The Biggest Little City in the World är.
Så vi drog hit efter att vi spelat fotbollsmatch på fredagen och kom fram en stund efter midnatt och checkade in på Peppermill. Helt ok, vi gamblade och åt på lördagen och såg större delen av Reno, det är inte så jävla mycket att se direkt.
Söndagen skulle vi bara checka ut, äta frukost och dra hem. Två av tre gick bra, det sista gick bra i typ 10 minuter innan temperaturlampan på instrumentpanelen börjar blinka. Tack och lov hade vi inte kommit upp i bergen än. Stannade och kollade lite under huven och insåg att det var nått som läckte ut på undersidan.
Vi puttrade upp till en mack och var förvirrade i ett par minuter innan jag lånade telefon och fick tips på bilmekaniker som hade söndagsöppet av den väldigt trevliga mackpersonalen. Efter en stund fick vi bärgning beställd. En timmes väntan senare kom en tjock snubbe i shorts och t-shirt och en fet bärgningsbil och tog med oss. Han visade sig vara väldigt trevlig på vägen till verkstaden.
Där var de också väldigt trevliga och hade avtal som gjorde att bärgningen läggs till räkningen hos dem sen, dessutom kostade det bara $39, USA är tydligen ett rätt bra land att få bilservice på.
Dock hade de inte delarna de behövde för att fixa vår vattenpump samt oljefiltret som också verkade ha pajat av nått tryck från pumpen. Så nu är vi fast i Reno i natt medan vi väntar på att de ska fixa delarna imorgon, lät som det skulle gå bra. Reno är inte riktigt staden man vill vara i överdrivet länge så jag hoppas verkligen allt löser sig imorgon.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)