Tragik

I morse var jag och skulle ordna mig själv ett Social Security Number. För att göra det så ska man fylla i en oväntad kort blankett så jag hade lite förhoppningar att det skulle vara en smärtfri process. Yeah right. Underskatta aldrig segheten hos federala ställen här.

Jag fick en kölapp med bara ett par nummer före mig i min serie, det stod också en förväntad kötid på 28 minuter på lappen. Efter tio minuter hade ungefär hälften av min kö ropats upp. Sen tog det stopp. Inte ett endaste nummer från min serie ropades upp på en timme. Till slut tog det 1,5 timme innan jag var därifrån.

Däremot var det inte kötiden som var det jobbiga med besöket. Snarare var det insikterna om hur tragiskt det är på botten i det amerikanska samhället, och hur många det är som befinner sig där. Kontoret var knökfullt i folk som inte direkt luktade hallon, inte hade hela kläder, inte hade tänder osv osv. Inte helt förvånande var det inte speciellt många vita där heller, ganska likt klientelet på Greyhoundresan förra veckan faktiskt.

Man får hoppas att alla de Changes som herr Obama har pratat så mycket om genomförs. De behövs verkligen.